|
Då har det gått snart tre veckor sedan vi var i Vingåker och hämtade Zack och han verkar anpassa sig bra till den nya miljön. Som alla andra valpar så kissades det massor på golvet i början, så det var ett fasligt spring och torkande. Nu har han dock börjat säga till när det är dax att gå ut, och så länge husse och matte tolkar signalerna rätt så blir det inga pölar på golvet. Det bör dock nämnas att han inte har hur mycket tålamod som helst så en och annan olycka blir det ju. Han tyckte även om att tugga på allt och alla i början, men efter att husse och Zack har pratat igenom vad man får och inte får tugga på så börjar det att lugna ner sig och ofta så räcker det med ett välartikulerat nej för att han ska sluta tugga på husses gympaskor. Han tycker dock att det är fasligt kul att tugga på allt som ligger på marken när vi är ute med honom, vare sig det är jord, papper, snus eller pinnar. Det blir en hel del grävande i gapet på den lille avfallskvarnen. Vi har hunnit med att klippa klorna ett par gånger, vilket inte var några större problem, och så har vi duschat ett par gånger, dock utan shamponering, och det fortlöpte också det utan större problem. Hans ärkefiende snabeldraken har visat sig ett par gånger och efter hand så har Zack blivit modigare och modigare. Han har gjort ett par försök att leka men det verkar som om draken mest är intresserad av att ylande sluka allt som ligger på golvet. Jag kan tänka mig att Zack blir lite sur när draken klättrar ut ur sin grotta och tar alla godsaker på golvet, speciellt när draken är och äter upp alla smulor som han sparat i filten i köket. Dock så verkar det inte som om han uppskattar när draken kommer för nära utan föredrar att ha honom på avstånd. Huvudsysselsättningen annars är att sova, äta och att tugga. Han är helt galen i tuggben och kan hålla sig sysselsatt ett bra tag med att bara ligga och tugga. Det ser dock ut som om husses och mattes underhållskonto kommer att behöva en större budget i framtiden eftersom han inte bara gillar att knapra ben. Givetvis så kelas det en del också, för det går ju inte att låta bli att börja tala med bebisröst och mysa med honom när han kommer smygandes med sina hundvalpsögon. Han är en riktig knähund kan jag nämna. Sätter man sig på golvet så ska det genast krypas upp i knät, och bara för att man sitter i en stol betyder inte det att han inte vill sitta i knät. Vi har även varit och tittat på Valborgsfyrverkerier och det var inga som helst problem. Han såg sig om lite vid de lite större smällarna men eftersom husse och matte inte brydde sig så gick svansen som en elvisp mest hela tiden och han hade fullt upp med att titta på alla människor som var ute. Zack har även träffat ett par andra hundar. Det slutade med blandade resultat. En del har han nästan jagat iväg i sina försök att hälsa och leka, men så finns det ju de hundar som inte är lika föstående för hur det är att vara valp och säger ifrån. Tur då att det går att gömma sig bakom matte eller husse. |
|
Tiden har gått och den lille sötnosen har blivit en stor sötnos. Sedan sist så har vi hunnit med att vara i Småland över sommaren. Där trivdes han alldeles utmärkt med att få ligga ute i solen och gotta sig om dagarna medans husse och matte jobbade. På kvällarna blev det roliga promenader i skogen. Det visade sig att det faktiskt finns något som denna hund inte äter, nämligen rabarber. Det tuggades och smakades lite men det slutade med att den lille rabarberbiten blev lämnad ensam och övergiven i ett hörn till förmån för andra godsaker som fanns att tillgå. Zack har även testat det där med att bada men vatten verkar inte vara ett av hans favoritelement. Vi fick honom till att gå i vattnet självmant men när vattnet nådde magen så tog det tvärstopp. Efter sommaren åkte vi tillbaka till Gävle där han inte hade några som helst problem att göra sig hemmastadd. Sen vi kom till Gävle så har han hunnit bli en stor pojke på många sätt. Nästan på dagen sju månader gammal började han lyfta på benet. Vi började under hösten på en valpkurs i ett försök att få våran lille pöjk lite uppfostrad eftersom han har börjat att bli lite vild. Resultatet av kursen har varit lite si och så, vi ska dock fortsätta att gå på flera kurser. Så småningom kanske vi kan ha med oss honom ut bland folk, utan att han ska hoppa upp på alla och hälsa. På den positiva sidan så bör det väl nämnas att han inte längre ska äta upp allt han hittar på gatan, utan nu äter han bara upp matrester och de äckliga oidentifierbara klumparna som någon gång tidigare kanske varit ett litet djur, med en lös mage som följd ibland. Han har även lärt sig en del småtrick som att skälla, vinka och att hälsa. Han har också börjat komma överens med snabeldraken som får gå sin runda i lägenheten relativt ostört, men Zack gillar inte när han blir bortjagad från sin matta när han ligger och vilar, vilket ju är förståeligt. Det där med att duscha är fortfarande inget populärt men kloklippning och tandborstning börjar gå hyfsat problemfritt. Vi har även hunnit med att gå på en inoffeciell utställning med honom där han blev BIR-valp (bäst i ras) och BIG-valp (bäst i grupp). När vi kommit till BIS-valpfinalen (best in show) så hade han tröttnat på att vara på utställning så då fick vi nöja oss med ett litet tröstpris. Så här lät hans kritik: "Tilltalande helhet. Maskulint välformat huvud. Mörka vackra ögon. Bra öron. Bra hals. Normala vinklar fram och bak. Mycket bra rygg. Välformad bröstkorg. Bra ben och fötter. Rör sig med bra stil och steglängd. Tendens till lite hög svans. Bra päls och bra fläckar. Trevligt temperament. Visar sig väl." |
